Filmaffischer har en särskild estetik. Snabbt ska man med diverse uttjatade grafiska knep signalera till den presumtive biografbesökaren vilken typ av genre det handlar om. Och det blir, precis som Fredrik Strage skriver i sin krönika i DN:s helgbilaga På Stan, snabbt tråkigt och svårt att skilja filmerna åt.I Polen valde man under flera decennier att göra det på ett annorlunda sätt. Där anlitades ett gäng konstnärer att måla affischerna med, vad som kan tyckas ganska fritt hållen tolkning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar