30 september 2009

MUMLAN OCH ANDRA MINNEN

När jag växte upp var TV:n tyst hela dagen. Inte ett ljud hördes från burken förrän klockan var fem över sex. Klockan sex var det korta nyheter sen började BARNPROGRAMMEN. Småungar och de lite äldre barnen fick, vad som jag minns, samsas om en halvtimme (kan ha varit en timme).
Sen tyckte man synd om ungarna, så barnprogrammen började halvsex för oss små. Syrran fick se Follyfoot och Herrskap och tjänstefolk, jag fick se Fem myror och Mumlan.

Jag växte upp i en liberal familj. Inte politiskt men väl beteendemässigt. Jag fick se allt. Westernfilmer, konstiga italenska och ryska filmer, svart-vita skräckfilmer. Somnade gjorde jag ofta, antingen i soffan eller på en kudde under vardagsrumsbordet.
Ibland undrar jag hur det hade varit att växa upp nu. Med ett ständigt TV-flöde. Tillgänglig musik. Internet. Youtube.
Hade jag kunnat sovra i allt?
När nu TV-utbudet på 70-talet var så begränsat både i mängd och innehåll, såg man även program man annars skulle ha missat. Mest för att få se nåt överhuvudtaget.
Jag tror till och med att jag tittade på balett en gång när abstinensen var katastrofal!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar