En gång i tiden läste jag filmkunskap på Jakobsbergs folkhögskola. Den kursen var i sig inte så mycket att hurra för.Där träffade jag Maria Blom. Ja, den Maria Blom. Vi blev polare och skämtade om att starta upp en advokatbyrå: Blom & Bladh. Ja, det var många domstolsfilmer i omlopp då.
Those were the days. Var tog de vägen, de oändliga pläderingarna i amerikanska, snyggt ljussatta domstolssalar? Objection! Sustain. You may approach the bench.
I slutet av vår kurs skulle vi göra en kortfilm med nästa inga medel alls. Hatar sånt. "Och nu alla barn ska vi servera en god middag, varsågod tvåtumtvå-spik från Clas Ohlsson."
Jag kom på idén och vi skrev ihop ett manus.
En kedjereaktion sattes i rullning. En oskyldig stackare blev utskälld av nån, sen bar den utskällde med sig ilskan till en annan individ. Tillslut var cirkeln sluten. En "station" var just ett bråk i tvättstugan. Den som stod för ilskan då var inte mindre än den nu högaktuelle Olle Sarri.
Maria var ju den som stod för alla teaterkontakter, hon värvade Olle till vår lilla debut.
Vi kallade filmen för Ecce homo, och det var långt innan Elisabeth Ohlsson-Wallin rörde upp gud och hans moster (i alla fall deras anhang).
Nån stans bland mina videoband finns denna Ecce homo, på ett svajjigt VHS-band.
Hur ska jag hitta den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar