"Up" är ytterligare en tecknad/dataanimerad film som fungerar både för barn och vuxna.
Jag blir fast från ruta ett. Den är gullig, lite annorlunda och varm. En klassiker.
Men när eftertexterna rullar slår det mig nåt som gör mig djupt irriterad.
Nästan alla roller innehas av personer av manligt kön. Och alla hundar (det är många) är just hanhundar. Till och med den fantastiskt färggranna fågeln, som visar sig vara en hona, får det killiga namnet Kevin.
Vet ni hur vanligt det här är? Inte fågeln i sig men att det bara är män, män, män. Särskilt när det gäller barnfilm och barnlitteratur. Att det bara är småkillar som hamnar i fokus. Man skulle kunna tycka det var viktigt att lyfta fram kvinnor och flickor, inte bara som sidekicks eller en gnällig mamma.
För några år sedan läste jag om en studie där man hade kollat upp vad ungar läste. För flickor fanns det ingen betydelse om huvudpersonen var en tjej eller kille, de såg till berättelsen men så var inte fallet med killar. De hade tydligen svårt med indentifieringen. Ovana?
Betänk också att det oftast är män som gör film. En sorts moment 22. Har inte filmmakarna större ansvar?
Medan eftertexterna rullar, funderar jag på hur filmen hade varit om det hade varit tvärtom - handlat om en scouttjej, en äventyrslysten änka, en hund och en märklig fågel av hankön men fått namnet Lisa. Hur hade det varit då? Alldeles fantastiskt helt OK.
2 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar