MEDELTID UTAN DJUP

Satte tänderna i en ny miniserie på TV3 igår kväll. Men Ken Follett's bestseller "World without end" lämnade mig bara förbryllad på flera plan.
Vi kan ju börja med att säga att jag är ett gammal medeltida/äventyrs-fan.
Min tolerans för bristande fakta och kvalitet i frågan är rätt... hm... stor. Visst kan jag tolerera en del men som film: berättelse, regi, skådespeleri, sceneri och val av roller lämnar den lite att önska.
Den är inte urusel rakt igenom. Men visst blir man extra fundersam när Ridley och hans bror Tony Scott står som producenter och det blev inte bättre än så här.
Om vi börjar med Ken Follett - författaren - själv. Det var han som skrev "The pillars of the earth" (Svärdet och Spiran). Även den har blivit filmad miniserie (mycket bättre).
Karaktärerna i "En värld utan slut" (sv titeln) är endimensionella, nästan som karikatyrer.
Rollbesättningen är både bra (få roller), ok och katastrofal och regin - eller avsaknaden av sådan... Regissören Michael Caton-Johns har ju visat sig duglig tidigare. Hans fantastiska "Rob Roy" tillhör en av mina favoriter. Men den filmen hade också ett fantastiskt manus vars välskrivna roller gav ett djup till kostymdramat.
Kanske är seriens största brist just underlaget - Ken Folletts berättelse.
Jag känner igen hans stil- ytligheten och schwunget.
Måste allt före 1500-talet (Drottning Elizabeth och Henry VIII) vara så förbaskat ytligt?

PRETENTIÖS KALKON?

Om jag säger så här - vissa filmer är så märkliga att man tappar fokus. Parallellt med tittandet tänker jag: är det här pretentiöst bra eller bevittnar jag en kalkon?
"Cloud Atlas" har blivit utnämnd till en av årets sämsta filmer.
Jag har full förståelse varför.
När sex historier skall berättas, när det hoppas och klipps friskt, både i tid & rum, krävs det något annat som överbryggar risken för felnavigering.
Vi kan börja med att jag fullkomligen skiter i karaktärerna.
Det är snyggt gjort - I grant you that - men min största behållning är att spotta Hugh Grant, som liksom alla andra dyker upp i olika roller. Riktigt bra förklädnader.
Nåja. Jag har tagit mig igenom halva, vilket är en normal långfilm, så jag ska väl ta nya tag igen ikväll.
Tror jag.

DET FINNS HOPP FÖR DE FLESTA

Handlingen i korta penseldrag: Ett medelålders par åker på en rådgivningskurs efter 30 års äktenskap.
Jaha.
Vissa filmer låter så tråkiga när de blir beskrivna. "Hope Springs" är en sån - i alla fall om du frågar mig.
Syrran såg den före mig. Hon sa att den var så utelämnande. Jag förväntade mig nåt Bergman-tungt.
Vilket det inte var. Utelämnande - ja!
Och visst satt jag och vred mig när psykologen började ställa minst sagt jobbiga frågor.
Det här är ett kammarspel med två av amerikas främsta skådespelare: Meryl Streep och Tommy Lee Jones.
De är kort sagt fantastiska!
Och en sak till - man lär sig nåt också.

MED LITE ELEKTRICITET FÅR MAN IGÅNG HUNDEN

"Frankenweenie" är en söt liten film som hanterar ett tungt ämne - döden.
Att inte kunna accepterar döden helt enkelt.
Tim Burton heter regissören vilket borgar för både kvalitet, mörk, puttrig humor och en skön visuell stil med referenser till filmvärlden i övrigt - lite det som Tarantino brukar göra.
Storyn är enkel, som en förlängd kortfilm, vilket det var från början.
För oss som gillar tecknat och Halloween och skräck, är det en visuell karamell i vilket fall som. Men bör sägas: det här är verkligen inte Tim Burtons bästa film.
Tänker på "Jurkjyrkogården" - även om den filmen hade ett helt annat anslag.

RAKT IN I EN ANNAN VÄRLD

Som stor filmälskare och konsument, är det en del saker jag skäms lite för att jag inte har upplevt.
Som att se en fullängdsfilm i 3D.
I lördags såg jag "Hobbit". Det var oerhört länge sedan jag var på bio över huvudtaget.
Nytt år, nya vanor.
Och nu pratar vi om tjejen som gick på bio alldeles för mycket en gång i tiden.
Jag ser film på annat vis.
Om Hobbit kan jag säga följande: du stiger in i en värld i nästan tre timmar. Det är fantastiskt bioupplevelse.
Punkt, slut. Förstår inte hur det går till...

ROMARRIKET NÄR DET ÄR SOM BÄST

 
Letade i mina arkiv och drog igång "Jag, Claudius" för vad som borde vara den femte gången i ordningen.
När man väl börjar går det inte att sluta.
Men det är lite svårt att hålla reda på snubbarna - de har tre namn och många heter Nero och Claudius i mellannamn. Sen adopterar man ungarna till höger och vänster, skiljer sig och vi ska inte tala om alla giftmord!
Dessutom är det datum både före och efter Kristus som stökar till det.
Puh!
Sminkningen från den här serien är inte den allra bästa och emellanåt är det svårt, om man inte innehar den historiska kunskapen, att fatta hur mycket tid som har passerat och vad som är rimligt.
Så jag bestämde mig för att bringa ordning i romarriket. Häromdagen "översatte" jag när i tidslinjen de föddes och dog, och placerade dem jämte min egen familj. 
Utgick från att pappa var Augustus.
Det var kul, upplysande och intressant.
När så Claudius somnade in, slängde jag mig över en annan serie: "Rome", som utspelar sig före Claudius-epoken.
Ska jag göra samma tidslinje?
Nåt för Annandagen.

KJELLE ÄR BRA

  

Jag gillar Kjell Bergqvists skådespelarstil.
Jag gillar hur han levererar sina repliker.
Det roar mig och känns trovärdigt.
Han avslöjar i morgonTV att han inte är så bra på att följa manus.
Tydligen blir det ju bättre då.
Säger lite om svenska manusförfattare.
Just sayin'.

TOM VAR I STAN

Har nån missat att Tompa var i stan igår? Hans nya rulle "Jack Reacher", som bygger på de omåttligt populära böckerna av Lee Childs, har Sverige premiär den 4 januari.
Själv tycker jag det är lite kul att just Tom Cruise, som bekant är hrm ganska kort, har fått rollen. Den litteräre förlagan är nämligen närmare två meter lång.
Nåja. Cruise brukar ju stirra ut sina motståndare. I brist på annat, menar jag.

HUR MAN SKAPAR EN SERIEMÖRDARE

Jag tänkte väl att det borde vara på G - en film om den omtalade rättsröta runt Thomas Qvick-fallet. Manuset bygger på Hannes Råstams bok men inspelningen startar inte förrän vid årsskiftet 2014-2015. Och det är heller inte bestämt om det blir en långfilm eller TV-serie.

EN AVDANKAD ROCKARES HÖGFLYGANDE PLANER

Man kan tydligen göra dokusåpor om det mesta. Den senaste i raden får alla fall mitt ena ögonbryn att fladdra upp mot hårfästet.
Den gamle glamrockaren Vince Neil, från Mötley Crüe, ska lära sig flyga.
Intresseklubben noterar.

NÄSTA ÅRS STORFILMER

American Film Institute har listat 2013 års bästa filmer. Fast lite osäkert är det på vilken sida om årsskiftet de hamnar.
Anyway.
Filmerna är inte listade i någon inbördes ordning med tanke på den kommande Oscarsutdelningen. Det ska ju vara rättvist gubevars.
Tre riktigt intressanta rullar är Ben Afflecks "Argo", Ang Lees "Life of Pi" och Steven Spielbergs film "Lincoln". I huvudrollen den fenomenable Daniel Day-Lewis.
Han gör mig aldrig besviken.
Läs vidare här!

ÖVERREKLAMERADE SINISTER ÄR INGET ATT SE

Ibland händer det att man ser en film och är totalt oense med kritikerna. Så oense att man undrar om man verkligen har sett samma film.
Senaste i raden är "Sinister", en obehaglig skräckis med elaka barn inblandade.
Ointressante Ethan Hawke spelar en halvalkad författare som livnär sig på att skriva based on a gruesome story - seriemördarhistorier. Han snubblar på ett mysterium och flyttar in - familjen är ovetande - i ett av husen där några av morden har ägt rum.
Trovärdigt? Nej.
Sen börjar det hända saker.
Eller inte alls.
Det är så booooooooring. Obehagligt, tja. Själv blev jag uttråkad. Sminkningen på ungarna är tafflig och ser ut som ett Trick or Treat-gäng på Halloween. Hela produktionen är amatörmässig. Det är inte mycket som funkar. Och storyn... gäsp igen.
Det enda som är riktigt, riktigt äckligt är den obehagliga filmmusiken. Så mycket ångest.
Men resten är skit.
Trust me.
Jag gillar skräck!

OSCARS CHANS FÖR SVERIGE

Svensk film brukar inte gå så där jättebra i Oscars sammanhang. Men vid nästa gala har vi skuggan av en chans. Filmen "Kiruna-Kigali" har nämligen kommit ett steg närmare till att bli nominerad till bästa kortfilm.
Av 125 filmer har kommittén valt ut elva som sedan skall vaskas ned till 4-5 (osäker hur många i skrivande stund).
I januari meddelas den kompletta listan.
Och skulle regissören Goran Kapetanovic gå lottlös kan han alltid glädja sig med att han har rönt stor framgång med sina tre senaste verk. Hela 19 internationella priser har Goran skramlat ihop.
Man blir nyfiken på hans kommande långfilmsdebut.
"Kiruna-Kigali" kan ses på SVT den 3 januari.

VILL VI BLI LURADE?

I "Bedragaren" spelar Richard Gere en mångmiljonär som hamnar både i ekonomiskt arbetstrubbel och privat tjafs. Han åker slalom mellan lögner för att hålla omgivningen lugn medan han försöker ro i land en stor affärsuppgörelse. Men när bubblan är på väg att spricka och kulminerar med en bilolycka med dödlig utgång, tar lögnerna en ny fart.
Det är en hyfsat spännande och välspelad thriller. Gere är utmärkt i rollen, kanske för att jag relativt nyligen såg om "Bluffen" (The Hoax) i regi av Lasse Hallström.
Det är nåt med Richard Geres uppsyn och spelstil som bara osar opålitlighet.
Personligen var jag mer road av "Bluffen".