Gillar du svensk film? Inte jag. Får man vara så kategorisk? Egentligen borde jag gilla svensk film, av igenkänningsskäl om inte annat.
Det är lätt att få med sig en publik med lite skratt och hög igenkänningsfaktor. Men risken att slarva, att vara lat och tro att det räcker, är stor. Inte helt ovanligt blir det tunnt och innehållslöst. Det är som alla nyanser exponeras.
För det går bra att tugga i sig hjärta/smärta-sångtexter på engelska men när det gäller svenska... det är för avslöjande helt enkelt.
Behovet av att dölja denna konstanta brist på bra, trovärdig men fantasifull svensk dialog skapar taltomma vackra, filmsekvenser.
Jag må vara otålig men filmisk seghet som kamouflerar brister i handling och dialog, göre sig icke besvär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar