Engelsk film kan man dela upp i två läger. På ena sidan har vi Shakespeare, Jane Austen, BBC-kostymdrama och Merchant-Ivory -romantik. På andra sidan hittar vi brutal vardagsrealism, Ken Loach, I mördarens fotspår och ungdomsprostitution. Överklassens dröm om ett spetsljuvt England bland rosor och doft av te & scones kontra flottiga fish & chips, puben och huligan-fotboll.
Ett tag hade Storbritannien svårt med att producera vettiga filmer. Det var lågvattenmärke. Kanske inte på TV-fronten, aldrig på TV-fronten men brittisk film hade svårt att hävda sig. Det var några tuffa år där på 80-talet. Inte förrän "En fisk som heter Wanda" började det vända.
Sen kom ju romantiken som en tryckvåg som sedan efterföljdes av vardagsrealismen.
En film som fick mycket uppmärksamhet förra året var just en sån, "This is England". Jag såg den med en klump i magen. Nu håller man på att göra en sorts fortsättning, fast som TV-miniserie för televisionen.
"We were faces" kommer att visas i fyra delar. Även den har visningspremiär nästa år.
Jag återkommer då det börjar bli dags.
Ett tag hade Storbritannien svårt med att producera vettiga filmer. Det var lågvattenmärke. Kanske inte på TV-fronten, aldrig på TV-fronten men brittisk film hade svårt att hävda sig. Det var några tuffa år där på 80-talet. Inte förrän "En fisk som heter Wanda" började det vända.
Sen kom ju romantiken som en tryckvåg som sedan efterföljdes av vardagsrealismen.
En film som fick mycket uppmärksamhet förra året var just en sån, "This is England". Jag såg den med en klump i magen. Nu håller man på att göra en sorts fortsättning, fast som TV-miniserie för televisionen.
"We were faces" kommer att visas i fyra delar. Även den har visningspremiär nästa år.
Jag återkommer då det börjar bli dags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar