VARNINGAR & ETT TIPS

Två nya serier att skippa:
"Arrow" - miljardärson & playboy blir fast på öde ö i några år, återvänder som en seriehjälte för sätta fast bovar i sin hemstad.

"The Following" - Superduper seriemördare & charmig/karismatisk proffessor skapar en grupp av seriemördare som gör allt vad han ber dem om. I huvudrollerna Kevin Bacon och slibbige James Purefoy (spelade Marc Anthony i "Rome").
Äh - säger jag.
Däremot tänker jag slå ett getöga på TV3:s nya realitysåpa "Maria & Mindy - BFF". De åker Sverige runt och flamsar.
Ett avsnitt är det värt. 5 feb kl 21.00.

"FLIGHT" - KOMPETENT MEN SMÅTRIST

Har ni sett hur den här bioannonsen ser ut i t ex Metro? Översållad med citat från olika tidningar: fyra plus överallt och "Denzel briljerar" i kubik.
Alltså - oscarsnominerade "Flight" är ingen dålig film: den inledande flygkrisen är en hissnande filmupplevelse. Om man säger så här - filmen kommer aldrig att visas på flygningar världen över.
Denzel Washington spelar en alkad pilot som räddar ett plan från att krascha fullständigt. Han hyllas som hjälte men efter ett tag uppdagas det att han inte var helt opåverkad vid tillfället.
Och ja, det är gott skådespeleri. Det är lågmält, det är verkligt. Men för att citera syrran: "Lite navelskådande".
Jag är ledsen men jag gäspade.
Är jag en dålig människa?
Han lär få en Oscar. Tror det blir hans tredje.

ATT FASTNA I EN SEKT

Jag har en fabless för historier som rör seriemördare även om jag, bör erkänna, är småless de uttjatade historierna.
Ett annat tema är allt som rör sekter. Jag är fascinerad över hur man kan fastna och hur de som driver en sekt är funtade.
Den nöten lär jag aldrig knäcka men det är kittlande att ta del av den.
Bioaktuella "The Master" lär handla om den omtalade scienitologikyrkan eller snarare "inspirerad av". Jag tror filmens producenter är rädda att bli stämda av den penningstinna sekten där för försöker man tona ned att det är just Scientiologikyrkan man porträtterar.
Avhoppare säger dock att likheterna är slående.
"The Master" handlar i stort om hur en vingklippt krigsveteran spelad av Joaquin Phoenix möter en karismatisk ledare (Philip Seymour Hoffman).
Regissören Paul Thomas Andersson (There will be blood, Magnolia och Boogie Nights) och en formidabel ensemble borgar för superkvalitet.
Bara filmfotot à la amerikanskt 50-tal är ju "to die for".
Mycket nöje!

SVENSK REGISSERAR RYSK SERIEMÖRDARE

"Snabba Cash"-regissören Daniel Espinosa har fått uppdraget att regissera filmatiseringen av Tom Rob Smiths bestsetter "Barn 44". 
Redan 2010 gick det rykten i filmvärlden att Ridley Scott skulle filma boken men idag figurerar han som producent istället.
Romanen bygger löst på en verklig händelse i dåvarande Sovjetunionen. Den omtalade seriemördaren Andrej Tjikatilo härjade fritt mellan 1978 och 1990, hann döda 52 kvinnor och barn innan man fick fast honom.
Det är en bra, mörk och välskriven bok - läs den!

HUR FILMAR MAN EN TSUNAMI?

Om knappt tre veckor åker jag till Thailand.
Inför detta lilla miniäventyr, bänkade jag mig framför dvd igår kväll för att se "The Beach" en tredje gång.
Idag var det dags för "The Impossible". Har inte hunnit titta klart (avbrott för jobb) men det ska jag verkligen göra för så långt jag har sett så är det bra. Sen kan man undra om jag är lite vrickad som ser en tsunami-film innan min Thailands-resa...
Det här utspelar sig när den ökända tsunamin slog till i Asien annandagen 2004.
Jag har aldrig sett en katastrof filmas på det här viset - jag nästan kände rent fysiskt hur det måste ha varit. Jag får återkomma när jag har sett den klart.
Den har sverigepremiär den 8 mars.
Klicka här så kan du läsa vad en person tyckte, som var med när det hände.

MISSA INTE CHARMIGA "GIRLS"!

Om "Sex and the city" var 90-talets all women sit-com, skulle jag vilja påstå att "Girls" är 2010-talets motsvarande men med mindre bling, fler hål på second hand-strumporna och lite mer vardagsvulgärt.
Blott 26 år gamla Lena Dunham, (tvåan från höger) har skrivit, regisserat och spelar huvudrollen i denna underhållande komedi. Underhållande och rolig som i skratta-rakt-ut men ibland också hudflängt att mitt kaffe fastnar i halsen.
Det är så charmigt att hänga med dessa "Söderbrudar" (läs Brooklyn) i deras slacker-tillvaro. De hankar sig fram men i skuggorna står daddy och stödjer dem i jakten på att skriva en bok, jobba på galleri och bara finna sig själva. Visst, det låter som "Sex and the city" fast det är så mycket bättre!
Missa inte!
Det är bara fel på titlen...

SICKET MAGPLASK, HALLSTRÖM!

För några år sedan landade en ny deckare på diskarna och startade en snackis - påhittad av mediebranschen eller verklig - vem låg bakom författarnamnet Lars Kepler och dennes debut "Hypnotisören"?
I några veckor vred sig Sverige (är djupt ironisk) i spänning, säg vem kunde det vara?
Det var en effektiv kampanj. Genom att sätta strålkastaren på författarnöten dolde man i alla fall initialt att det egentligen bara var en tunn och ologisk deckarhistoria.
Jag läste den aldrig.
Men jag såg filmen igår - tyvärr, bör tilläggas.

Det är snyggt filmad med regi av självaste Lasse Hallström.
Lena Olin är proffsig.
Men det är alles.

Berättelsen är full - FULL - av ologiska luckor. Polisen är osedvanligt tafflig, storyn icke-trovärdig och ett geografiskt hopp mellan Stockholm och Norrbotten som är ogenomförbart (i alla fall i denna berättelse) stör rejält.

Jag antar att man hoppades på att skapa nån form av "Låt den rätte komma in"-obehag genom att förlägga inspelningen vintertid.
Men en snödriva gör ingen rädd.

DAGENS TV-TIPS!

Lite sent... men.
Håll er till SVT1 som visar två filmer på raken med - vad jag tror - god kvalitet.
Först ut är "Keeping mum" - en brittisk komedi från 2005 med en osannolik rollbesättning som bara den är värd en titt: Vad sägs om Rowan Atkinson, Kristin Scott Thomas, Patrick Swayze och... Maggie Smith! Läs det igen. Får bara inte missas!
Kl. 22.
På samma kanal efter Rapport hittar du "Uppgörelsen" - ett amerikansk krigsdrama med Sean Penn och - håll i er - Michael J Fox! Regi: Brian de Palma.
Mycket nöje!

DANSK REFORMATION

Den danska filmen "A royal affair" är nominerad i klassen som bästa utländska film - och den är bra.
Kort och gott.
Ett stycke dansk, för mig okänd historia om försök att modernisera landet.
En klassisk kärlekshistoria.
Och en stor portion skådepelande av världsklass.
Glöm Noomi Rapace -  Sveriges stora, lysande stjärna på G är Alicia Vikander, som spelar den danska drottningen.
Hon är också aktuell i "Anna Karenina".
Se filmen - du blir inte besviken!

PI - EN VISUELL SMÄLLKARAMELL

Precis när jag trodde jag hade sett allt i filmväg - luttrad som jag är - såg jag "Berättelsen om Pi" i 3D igår kväll.
Det är den mest fantastiska och magnifika filmupplevelse man kan få.
Jag är stum av beundran...
Den är sorglig, hoppfull, innehållsrik, mångbottnad, filosofisk, extremt visuell och mycket, mycket spännande.
Ska du bara se en enda film i år - se den på bio och se den!
Personligen är jag ju en animal-lover (särskilt katter), tycker apor är roliga och skrattar rakt ut av blotta åsynen av surikatter.
Men ni som inte bryr er i pälsdjur, borde inte ha några problem med att bli engagerade. Berättelsen ligger på så många plan.
Om inte annat - om inte annat - är det en total fröjd för ögat.
Ang Lee är oscarnominerad för bästa regi.
Jag hoppas han får den!

PSYCHO VAR EN DJÄRV RISK

Det är nästan alltid underhållande att se filmer som handlar om filmer. Men det är inte alltid gjort med kvalitet.
"Hitchock", som handlar om hur mastodontsuccén "Psycho" gjordes, är ett exempel på gott hantverk på alla plan.
Anthony Hopkins är inte bara kusligt porträttlik, han och Helen Mirren (som spelar Hitchs fru) visar var skåpet skall stå när det gäller skådespeleri.
Det är underhållande och mycket spännande att följa arbetet med en av världens mest kända filmer och som har satt agendan för hur en skräckfilm bör berättas.
Premiär på svenska biografer den 8 februari.

HAN STICKER UT HAKAN

Ken Loach är en engelsk filmregissör med stort patos och politisk agenda.
Nyligen tackade han nej till en stor, fin utmärkelse i Italien. Anledningen var att filmmuseet (som delade ut priset) hade sagt upp sina städare och ersatt dem av privata entreprenörer.
Oavsett om man håller med Loach i hans politiska ställningstagande (personligen gör jag det) måste man ju ändå beundra mannen att han är konsekvent och ständigt hittar situationer i sin egen karriär, där han kan ta ställning.
Ken Loach är just nu bioaktuell med "Änglarnas andel".

SPARA DINA BIOPENGAR!

Erkänner med en gång: jag är och har aldrig varit någon Bond-fan. Inte ens i närheten.
Så jag betraktar senaste rullen "Skyfall" som den är tänkt - en actionthriller med mycket pang-pang.
Men gud så trist!
Manuset är tunt och ointressant.
Thrillers av detta slag brukar ju ha några twist and turns för att hålla ångan uppe.
I "Skyfall" handlar det om hämnd rakt-up-och-ner från en uppretad ex-agent, spelad av överreklamerade Javier Bardem.
Återigen får stackarn springa omkring med en omöjlig frisyr, denna gång i färgen lingult.
Allt filmkrut läggs på långa, utdragna hissnande actionscener.
Det är Bond.
Det är så det ska vara.
Men hade det skadat att lägga lite mer på själva handlingen?
Visst finns här några korn av innehåll - några humoristiska fraser och en väl tajmad gåva från M till Bond - men det är typ allt.
Wow, liksom - not.
Nej, spara dina pengar.

MER PRODUKTPLACERING ÄR ATT VÄNTA

Det är som ett ständigt krig: vi försöker undvika reklamen och reklamen hittar nya vägar. Som en aggressiv tsunamivåg som plöjer genom varje spricka och skapar nya: vattnet ska bara fram. Oavsett.
Vi kommer tydligen inte undan reklamen.
Produktplacering är inget nytt fenomen. För de som är obekanta med begreppet: bilar, datorer, mobiler etc används tillsynes i filmens handling men är ren och skär reklam.
När det fungerar, passerar det obemärkt. Filmens karaktärer måste ju agera på ett trovärdigt sätt och bete sig som svensson gör mest. Men när det är uppenbart, blir det bara pinsamt.
Nyligen fick "Solsidan" rejält med skäll, både från publik och TV-kritiker, för den uppenbara användandet av just produktplacering.
Det finns andra varianter också.
Inför ett avsnitt av en populär amerikansk TV-serie, berättade tillverkaren för ett stort amerikanskt bilmärke, att just deras bil skulle ingå i ett kommande avsnitt av serien.
I avsnittet lät man sedan huvudrollkaraktären ta anställning för ett reklambolag för att göra reklam för just den bilen!
I min bok är det här ännu värre - man bäddar in reklamen till och med i handlingen så att det på inget sätt kan förbigås.
Visst - uppenbart - men helt omöjligt att undvika.

ITALIENSK EFTERSYNK FÖRSTÖR FILMMAGIN

Hela mitt liv har jag stört mig på italienska filmers minst sagt dåliga eftersynk.
Redan när jag var liten var det nåt med ljudet som irriterade. Inte bara att läpparna inte stämde överens med talet (vilket förstör filmmagin direkt). Den naturliga ljudbilden stämde generellt sätt inte överens när skådespelarna växlade sina repliker.
De knallade runt på den italienska vischan men ljudmässigt lät det studio med mikrofonen  nära läpparna.
Frågan är varför man väljer denna inspelningsteknik och framför allt varför man fortsätter?
Dagens Nyheter har rett ut begreppen något och jag kastar budkaveln vidare.

1. Italienska regissörer och producenter har haft för vana att välja skådespelare baserat på utseende allena, oavsett hur själva snacket har låtit. Jämför med engelsk tradition, där röst och dialekt har stor betydelse.

2. Eftersynk ger möjlighet att blanda skådespelare från olika länder. Det i sig ger finansiering från flera aktörer. Här i Sverige har vi gjort något liknande i t ex Beck-produktionerna, där tyska skådespelare har skänkt tyska stålar i budgeten med uruselt resultat till följd.

Så nu vet vi det.

MEDELTID UTAN DJUP

Satte tänderna i en ny miniserie på TV3 igår kväll. Men Ken Follett's bestseller "World without end" lämnade mig bara förbryllad på flera plan.
Vi kan ju börja med att säga att jag är ett gammal medeltida/äventyrs-fan.
Min tolerans för bristande fakta och kvalitet i frågan är rätt... hm... stor. Visst kan jag tolerera en del men som film: berättelse, regi, skådespeleri, sceneri och val av roller lämnar den lite att önska.
Den är inte urusel rakt igenom. Men visst blir man extra fundersam när Ridley och hans bror Tony Scott står som producenter och det blev inte bättre än så här.
Om vi börjar med Ken Follett - författaren - själv. Det var han som skrev "The pillars of the earth" (Svärdet och Spiran). Även den har blivit filmad miniserie (mycket bättre).
Karaktärerna i "En värld utan slut" (sv titeln) är endimensionella, nästan som karikatyrer.
Rollbesättningen är både bra (få roller), ok och katastrofal och regin - eller avsaknaden av sådan... Regissören Michael Caton-Johns har ju visat sig duglig tidigare. Hans fantastiska "Rob Roy" tillhör en av mina favoriter. Men den filmen hade också ett fantastiskt manus vars välskrivna roller gav ett djup till kostymdramat.
Kanske är seriens största brist just underlaget - Ken Folletts berättelse.
Jag känner igen hans stil- ytligheten och schwunget.
Måste allt före 1500-talet (Drottning Elizabeth och Henry VIII) vara så förbaskat ytligt?

PRETENTIÖS KALKON?

Om jag säger så här - vissa filmer är så märkliga att man tappar fokus. Parallellt med tittandet tänker jag: är det här pretentiöst bra eller bevittnar jag en kalkon?
"Cloud Atlas" har blivit utnämnd till en av årets sämsta filmer.
Jag har full förståelse varför.
När sex historier skall berättas, när det hoppas och klipps friskt, både i tid & rum, krävs det något annat som överbryggar risken för felnavigering.
Vi kan börja med att jag fullkomligen skiter i karaktärerna.
Det är snyggt gjort - I grant you that - men min största behållning är att spotta Hugh Grant, som liksom alla andra dyker upp i olika roller. Riktigt bra förklädnader.
Nåja. Jag har tagit mig igenom halva, vilket är en normal långfilm, så jag ska väl ta nya tag igen ikväll.
Tror jag.

DET FINNS HOPP FÖR DE FLESTA

Handlingen i korta penseldrag: Ett medelålders par åker på en rådgivningskurs efter 30 års äktenskap.
Jaha.
Vissa filmer låter så tråkiga när de blir beskrivna. "Hope Springs" är en sån - i alla fall om du frågar mig.
Syrran såg den före mig. Hon sa att den var så utelämnande. Jag förväntade mig nåt Bergman-tungt.
Vilket det inte var. Utelämnande - ja!
Och visst satt jag och vred mig när psykologen började ställa minst sagt jobbiga frågor.
Det här är ett kammarspel med två av amerikas främsta skådespelare: Meryl Streep och Tommy Lee Jones.
De är kort sagt fantastiska!
Och en sak till - man lär sig nåt också.

MED LITE ELEKTRICITET FÅR MAN IGÅNG HUNDEN

"Frankenweenie" är en söt liten film som hanterar ett tungt ämne - döden.
Att inte kunna accepterar döden helt enkelt.
Tim Burton heter regissören vilket borgar för både kvalitet, mörk, puttrig humor och en skön visuell stil med referenser till filmvärlden i övrigt - lite det som Tarantino brukar göra.
Storyn är enkel, som en förlängd kortfilm, vilket det var från början.
För oss som gillar tecknat och Halloween och skräck, är det en visuell karamell i vilket fall som. Men bör sägas: det här är verkligen inte Tim Burtons bästa film.
Tänker på "Jurkjyrkogården" - även om den filmen hade ett helt annat anslag.

RAKT IN I EN ANNAN VÄRLD

Som stor filmälskare och konsument, är det en del saker jag skäms lite för att jag inte har upplevt.
Som att se en fullängdsfilm i 3D.
I lördags såg jag "Hobbit". Det var oerhört länge sedan jag var på bio över huvudtaget.
Nytt år, nya vanor.
Och nu pratar vi om tjejen som gick på bio alldeles för mycket en gång i tiden.
Jag ser film på annat vis.
Om Hobbit kan jag säga följande: du stiger in i en värld i nästan tre timmar. Det är fantastiskt bioupplevelse.
Punkt, slut. Förstår inte hur det går till...

ROMARRIKET NÄR DET ÄR SOM BÄST

 
Letade i mina arkiv och drog igång "Jag, Claudius" för vad som borde vara den femte gången i ordningen.
När man väl börjar går det inte att sluta.
Men det är lite svårt att hålla reda på snubbarna - de har tre namn och många heter Nero och Claudius i mellannamn. Sen adopterar man ungarna till höger och vänster, skiljer sig och vi ska inte tala om alla giftmord!
Dessutom är det datum både före och efter Kristus som stökar till det.
Puh!
Sminkningen från den här serien är inte den allra bästa och emellanåt är det svårt, om man inte innehar den historiska kunskapen, att fatta hur mycket tid som har passerat och vad som är rimligt.
Så jag bestämde mig för att bringa ordning i romarriket. Häromdagen "översatte" jag när i tidslinjen de föddes och dog, och placerade dem jämte min egen familj. 
Utgick från att pappa var Augustus.
Det var kul, upplysande och intressant.
När så Claudius somnade in, slängde jag mig över en annan serie: "Rome", som utspelar sig före Claudius-epoken.
Ska jag göra samma tidslinje?
Nåt för Annandagen.

KJELLE ÄR BRA

  

Jag gillar Kjell Bergqvists skådespelarstil.
Jag gillar hur han levererar sina repliker.
Det roar mig och känns trovärdigt.
Han avslöjar i morgonTV att han inte är så bra på att följa manus.
Tydligen blir det ju bättre då.
Säger lite om svenska manusförfattare.
Just sayin'.

TOM VAR I STAN

Har nån missat att Tompa var i stan igår? Hans nya rulle "Jack Reacher", som bygger på de omåttligt populära böckerna av Lee Childs, har Sverige premiär den 4 januari.
Själv tycker jag det är lite kul att just Tom Cruise, som bekant är hrm ganska kort, har fått rollen. Den litteräre förlagan är nämligen närmare två meter lång.
Nåja. Cruise brukar ju stirra ut sina motståndare. I brist på annat, menar jag.

HUR MAN SKAPAR EN SERIEMÖRDARE

Jag tänkte väl att det borde vara på G - en film om den omtalade rättsröta runt Thomas Qvick-fallet. Manuset bygger på Hannes Råstams bok men inspelningen startar inte förrän vid årsskiftet 2014-2015. Och det är heller inte bestämt om det blir en långfilm eller TV-serie.

EN AVDANKAD ROCKARES HÖGFLYGANDE PLANER

Man kan tydligen göra dokusåpor om det mesta. Den senaste i raden får alla fall mitt ena ögonbryn att fladdra upp mot hårfästet.
Den gamle glamrockaren Vince Neil, från Mötley Crüe, ska lära sig flyga.
Intresseklubben noterar.