Är han seriös?
Din guide i film & TV-galaxen
Vad tycker du om japansk skräck? Själv är jag inte så imponerad. Den är visserligen visuell och riktigt obehaglig. Som skräck betraktat kan det räcka ibland. Oftast är japansk skräckfilm obegriplig och håller inte vid närmare granskning.
På Stockholms stadsmuseum visar man just en utställning om just film: Stockholm i filmens värld.
Äktenskapstycke brukar man säga om kärlekspar som liknar varandra utseendemässigt. Man kan till och med hitta gemensamma drag mellan matte/husse och familjens vovve.
I TV-programmet Skavlan uppmanas Liv Ullman (på bild en ung Liv) att berätta om sin märkligaste dejt. En lång, mörkhårig man bjuder ut henne på middag. När han kommer för att hämta upp Liv och hennes dåvarande 12-åriga dotter öppnar dörren, håller ungen på svimma för på tröskeln står nämligen... Gene Simmons från Kiss! Liv berättar vidare att det blev några dejts men efter att ha följt med på en konsert, rann det hela ut i sanden. Var det sminket eller musiken som satte stopp för romansen, månntro?
Amerikas mest välbetalda TV-skådis råkar också vara en utav de sämsta, om du frågar mig. Charlie Sheen, också son till Martin Sheen, lyfter 6 miljoner spänn för varje avsnitt av serien "2½ men". Charlie har också varit nominerad för Emmy-utmärkelser (Amerikansk TV:s motsvarighet till Oscars) hela fyra gånger men aldrig fått någon. Vi får hoppas att det uteblir även denna gång som sker nu på söndag.
Kokböcker är bokbranschens största kassako näst efter deckargenren. Vad kan då bli bättre än att kombinera det med ett annat svenskt favoritnöje - film?
Filmaffischer har en särskild estetik. Snabbt ska man med diverse uttjatade grafiska knep signalera till den presumtive biografbesökaren vilken typ av genre det handlar om. Och det blir, precis som Fredrik Strage skriver i sin krönika i DN:s helgbilaga På Stan, snabbt tråkigt och svårt att skilja filmerna åt.
Under hösten kommer TV4 visa ett gäng BBC-producerade Wallander-filmer med Kenneth Branagh i huvudrollen.

Postapokalyptiska filmer har en särskild... charm. Men sällan blir det trovärdigt. Sätter nu stora förhoppningar till den kommande filmen "The road" med en fårad Viggo Mortensen i huvudrollen. Filmen är baserad på romanen av författaren Cormac McCarthy, som tidigare skrev den hyllade "No country for old men".
Svenska filmtidningar är få. Bra sådana ännu mer ovanliga. Tidningen "Allt om film" lades ned tidigare i år och istället startades Cinema, vars senaste nummer du ser på bilden här bredvid.
Vikingafilmer är en svår genre. De flesta floppar på bio och publiken vrider sig i råa skrattattacker. Om det är ödet för det danska tillskottet i genren, återstår att se.
Besökte Sandhamn i somras med en vän. Bland de pittoreska husen stövlade vi rakt in i en film inspelning. Det visade sig vara Hannes Holms nya projekt,
"The thick of it" är en brittisk satirserie som visar hur det kan gå till i de politiska korridorerna. Hur man planterar nyheter, styr media och föraktar den vanliga människan. Och det fungerar inte alltid så bra, om man säger så. Det här är vansinnigt kul, rappt, välskrivet och så obehagligt verkligt att man faktiskt tror att de här är regeringen - på riktigt! Hjälp i så fall.
Michael Moore är på G igen. Hans nya film "Capitalism: A love story" kan man säga tar sig an det allra heligaste av heliga i USA.
Jane Austen är en aldrig sinande källa till romantiska filmer & TV-serier. Och det finns massor med olika varianter på en och samma historia. Ang Lees och Emma Thompsons "Sense and sensibility" från 1995 med bland annat Kate Winslet i huvudrollen fick stora publikframgångar och vann Oskar för bästa manus. Samma historia finns också som brittisk miniserie i tre delar från 2008.
Modebloggar, shoppingtidningar, Top Model-program. Allt som rör den fashionabla världen är topp-underhållning, om man ser till popularitet.
Stoppa pressarna! Ikväll är det en jättebra film på SvT2 kl.23, en riktig klassiker från 1975, "Mannen som ville bli kung" med Michael Caine och Sean Connery i huvud-rollerna. Det är en udda äventyrsstory om två brittiska skojare som hamnar uppe i bergen i det avlägsna Kafiristan (gränsen mellan Afghanistan och Pakistan). De blir lätt maktgalna kan man säga, när de försöker... hm, starta sitt eget imperium.
I helgen är det Errol Flynn-festival i stan. Han fyller 100 år, den gamla äventyrshjälten. Hjälte och hjälte förresten, privat lär han ha varit en äkta skitstövel. Om det kanske man får lära sig mer om för det blir inte bara filmer utan samtal och föresläsningar också. Workshop i stagefight/fäktning utlovas på lördag mellan 9-13.
Det är nåt med brittiska skådespelare, eller hur? Nåt med blicken. Vampyren i "True blood", han med stort V, spelad av Stephen Moyer må vara hur läcker som helst med sitt återhållsamma 1800-tals manér men hur hot är det egentligen med en karl i Foppa-skor?! Ryktet ger nämligen vid handen att vår gode Stephen hasar omkring i dessa osexiga dojor på fritiden.
I brist på vettiga manus, spelar man in gamla klassiker en gång till. Senare i höst kommer en ny variant av "Fame". Tvivlar på att den kommer upp i samma kvalitet som Alan Parkers original som visades första gången i Sverige 1980.
Hur många gånger kan man filma samma historia? Det vet man ju hur det är med legender - lite är sant och mycket är överdrift. Kom bara på en ny knorr så kan nog storyn gå ett varv till. Det är kanske vad regissören Ridley Scott har lyckats med. Han brukar ju leverera gott hantverk.